Nu i efterhand känns allt så overkligt. För bra för att vara sant. Har jag verkligen varit med om allt detta? Var det en dröm? 

 

Tiden i Tanzania gick alldeles för fort. Jag minns i Matanana när jag och Gry sa "nu är det bara 7 veckor kvar, det kommer gå så fort!!" and so on. Och sen stod man där på flygplatsen med tårarna i ögonen när man faktiskt insåg att resan var slut. Allting har ett slut. Och den här möjligheten jag fick var ju verkligen en "once in a lifetime" och det är det bästa jag har gjort. Så mycket erfarenheter och upplevelser man varit med om, går inte ens att beskriva för ingen annan riktigt förstår. När man bit för bit faller tillbaka till ens egen verklighet så inser man hur tom den är.

 

Det är så mycker saker jag vill göra och man ruttnar ju när det inte "händer någonting". Nu när man varit på en sån här långresa blir man ju så sugen på att resa igen. Snart. Hösten är redan planerad då jag och Gry ska till Tanzania igen och jag ska även resa till Sydafrika med släkten (så synd att jag inte kan glänsa med mina swahilikunskaper då det språket endast pratas i Tanzania och Kenya) Haha. Men det är för långt dit, längtar ju redan bort. Det här vintern och sommaren kommer jag ha ett fokus: Pengar. Det är otroligt synd att jag inte hann komma med på vinterschemat på jobbet eftersom jag varit borta men ska ta så mycket extrapass jag kan. Det ekar ju lite på kontot nu efter den här resan så har en del att bygga upp igen. Det är ju så mycket jag vill göra, jag vill plugga nästa år, jag vill flytta hemifrån, resa, köpa en häst. Jag kollar på hästannonser hela tiden, har ett så stort sug efter att komma tillbaka till ridningen. Har ju aldrig haft en egen häst utan foderhäst och medryttarhästar men det är just att ha en egen bästa kompis som lockar mig mest...

 

För att återgå till nåt helt annat så är här lite bilder från Prison Island som ligger utanför Stone town i Zanzibar, där vi hälsade på jättesköldpaddor. Det var en bra dag. Jag var så faschinerad och helt såld på dessa skapelser.