Vår praktiktid hade vi i Matanana, som är en by som ligger utanför Mafinga. Där bodde vi en bit från barnhemmet på något man kallade hotellet där alla volontärer fick bo. Där hade vi inget vatten och ingen el, vilket förstås var jobbigt första dagarna men som man sen vänje sig vid ganska snabbt. Vatten hade vi ju i brunnen hundra meter bort och el fanns det på barnhemmet där man kunde ladda upp sina saker. Dagarna på barnhemmet fick vi forma hur vi ville men bestod oftast av att vi gick till barnhemmet på förmiddagarna för lite bus och lek för att sedan hjälpa till med det som behövdes. Vi har även hjälpt till med projekt på en skola i Ulole där vi hjälpt till med att måla och under ett annat tillfälle hjälpt till att lägga nytt golv.

 

Jag är väl inte en sån som gillar barn egentligen. Men jag kunde inte annat än att bli fäst vid dessa underbara ungar, så fantastiska är dom och jag saknar dom så. Man kände sig så hemma därborta, så trygg. Kvällen innan vi åkte hem var det dans och sång (vilket det alltid är när någon ska åka därifrån).och den fylldes med massor av tårar. Så sjukt hur man kan känna sig så hemma och få så starka intryck efter bara fem veckor. Saknar allt redan så mycket. Jag och Gry har redan bestämt oss för att nästa höst åka tillbaka, I can't wait!